Idag blev det skrittarbete i och med att jag vart hemma och han behövde bli riden lite och jag behövde komma ut.

Mest på en volt och försöka få honom lugn. Något varv i trav någon gång hit och dit för att växla lite. Serbentiner (stavning?) och överställa lite så att han lossnar. Ställa honom på långsidorna och göra öppna och sluta. På volter ställde jag även honom utåt emmellanåt för att variera det vi gör ofta men sedan gå tillbaka till det vi gjort och finslipa lite på det innan vi övergick till nästa övning.

Så såg i stort sett dagens lilla ridpass ut med en glad och charmig Hasse.

Bara jag som hatar känslan att vara sjuk? Eller ja, mer kraftigt förkyld? är hemskt enligt mig.

Är så trött på sådana bilder som dessa:

Och många fler.

Liksom, vi som har problem med att gå upp i vikt (vilket enligt andra är enkelt, men som det inte är), vi blir minst lika nedtryckta för att vi är smala. Vi kämpar med vikten, vi har det svårt, och när man ser dessa bilderna och liknande känner jag att det känns som att man inte duger. Tycker detta är helt fel!

Men bara min åsikt.

Haha galen hund man har, men går inget annat än älska! xd

Haha galen hund man har, men går inget annat än älska! xd

Vart hos Hasse under dagen och tränat dressyr "själv".. Gick helt fantastiskt i slutet! Känns i både armar och ben nu haha!

Var iväg på träning med Hasse igår, bara framsteg. Det gick mycket bättre och det går nog att rätta till felridningen. Men han gör inget för att vara elak, bockar, sparkar, bits aldrig osv. Men han är ingen lätt ponny. Han stressar lätt om man har för korta tyglar osv. Men han är alltid nöjd och frustar och öronen fram när han rids, hääärliga ponny!  

Har inte haft tid, lust, ork med mera att blogga. Vart så mycket nu ett bra tag. Det liksom blev för mycket. Har haft det väldigt svårt och jobbigt. Men nu känner jag att jag får försöka ändå. Får se.